Vi diskuterar... Lysistrate
Något vi lagt märke till i ”Lysistrate” är att (utdraget av) pjäsen, i jämförelse med (utdraget av) ”Romeo och Julia” är mer hackigt beskrivet, med mer rappa repliker, mindre lyrik samt mer vulgära uttryck. Detta kan förklaras genom att Lysistrate skildrar ett möte, många samtal där övertalning ligger i centrum, och det kvinnorna vill förmedla är inte känslorna för varandra utan övertalning om en situation, vilket (därmed även genom språk) skiljer pjäsen från Romeo och Julia. En skillnad vi ser från moderna pjäser är de många adjektiv som byts ut mot liknelser eller metaforer: ”Det kokar över i mitt inre”. Detta utdrag kan även starkt kopplas till den speciella delen av Aristofanes författande, då den genom sina beskrivningar speglar en stor revolt och uttrycker starka åsikter om det samhälle han levde i (speciellt gällande kvinnors underlägsenhet männen), då pjäsen utspelas vid samma tid som den skrevs. I utdraget skildras sex som mycket öppet, och att det är kvinnornas skyldighet att erbjuda männen sina kroppar (”Kvinnor är, i denna pjäs, sex” som en gruppmedlem uttrycker det). Att Afrodite "... störtas från sin tron... " av frigörelse" tolkar vi som att det kvinnliga frigörs från normen.
Vad vi i gruppen livligt diskuterade kring var hur själva kärleken förmedlas i utdraget. En teori är att, då kvinnorna visar på stark ovilja att utföra strejken, går med på att strejka för kärleken till sina män, eller fred; de vill (genom kärlek) skydda de krigande. Kvinnorna är underlägsna männen och får i ”Lysistrate” ett vapen. En annan teori som framfördes var att kvinnorna strejkade för att genom fred få ha sex med sina män (att kärleken är sex), ett resonemang vilket ifrågasätter varför kvinnorna vill strejka med vad de kräver mer av. Dock kan strejken ge kvinnorna bättre villkor gällande det eftersträvade, och att det ytliga kroppsliga även blir mer känslomässigt. Vi tro att kvinnorna i pjäsen inte bara bekämpar kriget utan även mansvåldet och bättre ställning i samhället, då de uppmanas att kämpa emot männen i strejken (även om de kan bli våldtagna). Vad de kämpar emot är i sådana fall inte ömsesidig kärlek utan utnyttjning.
Vi kan även konstatera att detta är något som inte skulle användas i lika stor utsträckning idag då kvinnors position inte är densamma som det var då. Även att kärleken i verket, till skillnad från till exempel i Romeo och Julia, inte skildras som en direkt känsla mellan människorna, utan genom känslan i deras handlingar; kärleken i uppoffringar.
Vad vi i gruppen livligt diskuterade kring var hur själva kärleken förmedlas i utdraget. En teori är att, då kvinnorna visar på stark ovilja att utföra strejken, går med på att strejka för kärleken till sina män, eller fred; de vill (genom kärlek) skydda de krigande. Kvinnorna är underlägsna männen och får i ”Lysistrate” ett vapen. En annan teori som framfördes var att kvinnorna strejkade för att genom fred få ha sex med sina män (att kärleken är sex), ett resonemang vilket ifrågasätter varför kvinnorna vill strejka med vad de kräver mer av. Dock kan strejken ge kvinnorna bättre villkor gällande det eftersträvade, och att det ytliga kroppsliga även blir mer känslomässigt. Vi tro att kvinnorna i pjäsen inte bara bekämpar kriget utan även mansvåldet och bättre ställning i samhället, då de uppmanas att kämpa emot männen i strejken (även om de kan bli våldtagna). Vad de kämpar emot är i sådana fall inte ömsesidig kärlek utan utnyttjning.
Vi kan även konstatera att detta är något som inte skulle användas i lika stor utsträckning idag då kvinnors position inte är densamma som det var då. Även att kärleken i verket, till skillnad från till exempel i Romeo och Julia, inte skildras som en direkt känsla mellan människorna, utan genom känslan i deras handlingar; kärleken i uppoffringar.
Vi diskuterar... Romeo och Julia
Idag har vi diskuterat utdrag från Shakespeares "Romeo och Julia".
William Shakespeare är en engelsk författare som levde mellan 1564 och 1616. Han är mest känd för sina pjäser, men arbetade också som poet och skådespelare. Bland hans pjäser finns klassiker som "Hamlet", "MacBeth" och "Anthony och Cleopatra". Shakespeares tidiga pjäser har dialog som anses vara något hackiga och stela, detta kan bero på att han pressat in poesi där det inte passar. Han lyckades succesivt anpassa poesi och metaforer till handlingen, istället för tvärtom. De flesta av Shakespeares texter är till för scenen, istället för att läsas som historier.
"Romeo och Julia" tros ha skrivits mellan 1594-1596, då Shakespeares experiment med texter saktat ner och han istället börjat med djupare karaktärsbeskrivningar och komedier. "Romeo och Julia" är en tragedi bland komedier.
Det är en av världens mest kända kärlekshistorier och nästan alla har hört talas om den (därför blir det väldigt svårt för oss att fokusera på textutdragen som skilda enheter, utan vi drar in våra tidigare kunskaper om pjäsen).
"Romeo och Julia" är den text som mest personifierar kärlekens makt. Kärleken i utdragen är absolut och fungerar som en styrande enhet i Romeo och Julia's värld. Den kontrollerar deras handlingar, deras tankar och slutligen deras död. Kärleken formar sig som förbjuden frukt, Romeo och Julias familjer ligger i fejd och deras identiteter förhindrar deras kärlek. Därav villigheten att ge upp sina namn: "Förneka din familj, välj bort ditt namn."
Det här är det typiska exemplet på förbjuden frukt, en aspekt i litteratur som gör kärlekshistorier intressantare och oftast mer tragiska. Vi kände igen detta från en av våra tidigare texter, av Ovidius "Pyramus och Thisbe".
Vad vi reagerade på är hur snabbt kärleken utvecklades, då Romeo säger: "Mitt öra har knappt druckit hundra ord än, Från dina läppar...". Nu skulle författaren kanske fokusera på hur kärleken utvecklas, istället för att låta Romeo och Julia kasta sig in i förhållandet.
Eftersom det är en pjäs så beskriv väldigt få handlingar, istället är det dialogen som får sätta tid och plats, utnämna personer och klargöra vad exakt som har hänt. Det fann vi lite unikt, då pjäser brukar jobba mycket med skådespelarnas rörelser, något Shakespeare inte gett några hänvisningar till.
Istället fokuserar han på långa monologer, fulla av adjektiv. Med metaforer lyckas Shakespeare nästan skapa en saga inom pjäsen och han hänvisar ständigt till naturen, låter Romeo jämföra Juliets ögon till stjärnorna. Språket är vackert, men mycket omständigt, en hel paragraf går åt till att beskriva något som nu skulle ta högst en mening att säga.
Vad vi reagerade mest på är de starka överdrifterna Shakespeare använder för att driva pjäsen framåt. Hade Romeo och Julias kärlek för varandra inte varit lika passionerad, utan lite mer "ljummen" hade de nog resonerat lite bätte, tagit det lite lugnare. Nu så hängav de sig fullständigt åt varandra, utan att se konsekvenserna. Samma sak med familjernas hat för varandra, det driver karaktärerna till handling.
Å andra sidan är detta ett tema som är tidlöst, detta med förbjuden kärlek. Det händer ju i verkligenheten, i nutid (Bröllopsmassakern i Turkiet).
William Shakespeare är en engelsk författare som levde mellan 1564 och 1616. Han är mest känd för sina pjäser, men arbetade också som poet och skådespelare. Bland hans pjäser finns klassiker som "Hamlet", "MacBeth" och "Anthony och Cleopatra". Shakespeares tidiga pjäser har dialog som anses vara något hackiga och stela, detta kan bero på att han pressat in poesi där det inte passar. Han lyckades succesivt anpassa poesi och metaforer till handlingen, istället för tvärtom. De flesta av Shakespeares texter är till för scenen, istället för att läsas som historier.
"Romeo och Julia" tros ha skrivits mellan 1594-1596, då Shakespeares experiment med texter saktat ner och han istället börjat med djupare karaktärsbeskrivningar och komedier. "Romeo och Julia" är en tragedi bland komedier.
Det är en av världens mest kända kärlekshistorier och nästan alla har hört talas om den (därför blir det väldigt svårt för oss att fokusera på textutdragen som skilda enheter, utan vi drar in våra tidigare kunskaper om pjäsen).
"Romeo och Julia" är den text som mest personifierar kärlekens makt. Kärleken i utdragen är absolut och fungerar som en styrande enhet i Romeo och Julia's värld. Den kontrollerar deras handlingar, deras tankar och slutligen deras död. Kärleken formar sig som förbjuden frukt, Romeo och Julias familjer ligger i fejd och deras identiteter förhindrar deras kärlek. Därav villigheten att ge upp sina namn: "Förneka din familj, välj bort ditt namn."
Det här är det typiska exemplet på förbjuden frukt, en aspekt i litteratur som gör kärlekshistorier intressantare och oftast mer tragiska. Vi kände igen detta från en av våra tidigare texter, av Ovidius "Pyramus och Thisbe".
Vad vi reagerade på är hur snabbt kärleken utvecklades, då Romeo säger: "Mitt öra har knappt druckit hundra ord än, Från dina läppar...". Nu skulle författaren kanske fokusera på hur kärleken utvecklas, istället för att låta Romeo och Julia kasta sig in i förhållandet.
Eftersom det är en pjäs så beskriv väldigt få handlingar, istället är det dialogen som får sätta tid och plats, utnämna personer och klargöra vad exakt som har hänt. Det fann vi lite unikt, då pjäser brukar jobba mycket med skådespelarnas rörelser, något Shakespeare inte gett några hänvisningar till.
Istället fokuserar han på långa monologer, fulla av adjektiv. Med metaforer lyckas Shakespeare nästan skapa en saga inom pjäsen och han hänvisar ständigt till naturen, låter Romeo jämföra Juliets ögon till stjärnorna. Språket är vackert, men mycket omständigt, en hel paragraf går åt till att beskriva något som nu skulle ta högst en mening att säga.
Vad vi reagerade mest på är de starka överdrifterna Shakespeare använder för att driva pjäsen framåt. Hade Romeo och Julias kärlek för varandra inte varit lika passionerad, utan lite mer "ljummen" hade de nog resonerat lite bätte, tagit det lite lugnare. Nu så hängav de sig fullständigt åt varandra, utan att se konsekvenserna. Samma sak med familjernas hat för varandra, det driver karaktärerna till handling.
Å andra sidan är detta ett tema som är tidlöst, detta med förbjuden kärlek. Det händer ju i verkligenheten, i nutid (Bröllopsmassakern i Turkiet).
Litteraturhistoria: Aristofanes
Vi kommer att diskutera pjäsen ”Lysistrate” av Aristofanes, eller ”Komediernas fader”, författare till fyrtio, ofta satiriska, pjäser. Aristofanes föddes år 445 f.kr. och dog år 385 f.kr. i Aten.
Genom ett starkt politiskt (troligen konservativt) engagemang lyckades han genom sina pjäser, enligt många, återskapa det antika Atenska livet mer övertygande än någon annan författare vid den tiden. Han blev till exempel åtalad för att, genom en pjäs, ärekränka den Atenska polisen.
I den utvalda pjäsen eftersträvar den Grekiska Lysistrate fred i det peloponnesiska kriget genom att övertyga andra Atenska och Spartanska kvinnor att sexstrejka för att tvinga de krigande männen till fredsförhandling. Strejken leder till bråk mellan genusen, då det mansdominerande samhället plötsligt blir underlägset kvinnornas makt. Den var skriven bland andra pjäser med genusbaserade teman, under en mer dramatisk del av Aristofanes komediförfattande.
Genom ett starkt politiskt (troligen konservativt) engagemang lyckades han genom sina pjäser, enligt många, återskapa det antika Atenska livet mer övertygande än någon annan författare vid den tiden. Han blev till exempel åtalad för att, genom en pjäs, ärekränka den Atenska polisen.
I den utvalda pjäsen eftersträvar den Grekiska Lysistrate fred i det peloponnesiska kriget genom att övertyga andra Atenska och Spartanska kvinnor att sexstrejka för att tvinga de krigande männen till fredsförhandling. Strejken leder till bråk mellan genusen, då det mansdominerande samhället plötsligt blir underlägset kvinnornas makt. Den var skriven bland andra pjäser med genusbaserade teman, under en mer dramatisk del av Aristofanes komediförfattande.
Seminariediskussion Tusen och en natt
Vi inledde seminariet med att diskutera skillnaderna kring ramberättelsen och den hela versionen samt presenterade litteraturhistorian som finns i blogginlägget nedan. Gruppen enas om att vi ska koncentrera oss på ramberättelsen eftersom det är den text som valts ut.
Kärleken kan återfinnas i många olika former som t.ex. den kärlek som sultanen känner för sin fru, dotterns kärlek till sitt folk och sin familj samt den kärlek eller passion vi kanske kan se till den frun är otrogen med. Vi diskuterade kärleken mellan sultanen och frun en hel del. Den beskrivs inte som någon vacker kärlek vilket skulle kunna bero på det berättelse/sago språk som används eller att den är ensidig. Hon älskar ju aldrig honom. Man skulle även kunna tolka texten till att sultanen endast tar henne för att han måste ha en fru och hon var mest lämpad, att det inte finns någon sann kärlek utan mer ett ansvar. Detta eftersom kärleken inte beskrivs särskilt utförligt eller som något extremt vackert. Vi kom dock snart fram till att den första teorin var den mest troliga. Att han verkligen älskade henne men hon besvarade inte hans kärlek utan begick äktenskapsbrott.
Vi tycker att kärleken visar mycket på en kvinnlig makt som nog var ganska ovanlig då. Dels hur en konung kan bli så förvandlad av en kvinnas svek för att sedan låta en annan än en gång förvandla honom. Diskuterade mycket om han dels kände sig sviken och sårad efter sin första fru men att den grymma människa han blir även beror på att han känner sig förödmjukad inför sitt folk. Att han förlorade mycket av sin makt och i ett desperat försök att vinna tillbaka den tar han till skräck som metod. Vi kom alltså fram till att den kärlek som fanns till hans första fru givetvis var viktig men att även den tidens värderingar spelar stor roll. Hon gjorde honom helt enkelt till en osäker sultan som istället spelade efter egen säkerhet. ”…ville inte lämna någon av dem tillfälle att bedraga honom liksom den första gjort.”
Kärleken som beskrivs i verket är inte särkilt vackert eller lyriskt skriven utan sakligt och bildligt berättad. Vi frågade oss om den verkligen handlar om kärlek? Kanske mer om tillit. Kärleken är i vilket fall inte särskilt beskriven utan visas mer i handling. Till och med ett barn skulle förstå kärleken och texten eftersom den är enkel och bildlig utan en massa utdragna beskrivningar (men endast ramberättelsen, resten av verket är mycket innehållsrikt och svårt).
Idag skriver vi mer OM kärleken istället för att skriva att den händer. Vi skriver ofta mer lyriskt och med anaforer. Diskussionen gav även svaret att det beror mycket på vilken typ av text man ska skriva. Den här texten som liknar en saga är skriven på ett helt annat sätt än en folkvisa eller en dikt. Vi kom fram till att språket är ganska modernt men det tror vi beror mycket på alla de översättningar och tolkningar som skett. Originalet tror vi har ett svårare och äldre språk (såklart).
En annan intressant diskussion vi hade var om verket speglar någon särskild tid eller plats. Det är svårt att säga eftersom den är redigerad så många gånger och under en lång tidsepok och har vandrat mellan religioner och folkslag. Det märks att det utspelar sig i orienten eftersom de använder ord som sultan, palats och namnen är också utmärkande. Dock kom vi alla överens om att med små förändringar skulle historien kunna utspela sig vart som helst i världen. Sedan vet vi att det var populärt med orientaliska berättelser och framför allt sagor under denna tid (1300-talet) och framåt i västvärlden. Det var en spännande, mytomspunnen och nyupptäckt värld på den tiden.
Tiden utmärker sig självklart genom den otroliga makt kungen eller sultanen hade på den tiden i jämförelse med idag. Att man avrättar kvinnor på en mans begäran av mycket vaga skäl. Trotts det är historien både vacker och intressant.
Kärleken kan återfinnas i många olika former som t.ex. den kärlek som sultanen känner för sin fru, dotterns kärlek till sitt folk och sin familj samt den kärlek eller passion vi kanske kan se till den frun är otrogen med. Vi diskuterade kärleken mellan sultanen och frun en hel del. Den beskrivs inte som någon vacker kärlek vilket skulle kunna bero på det berättelse/sago språk som används eller att den är ensidig. Hon älskar ju aldrig honom. Man skulle även kunna tolka texten till att sultanen endast tar henne för att han måste ha en fru och hon var mest lämpad, att det inte finns någon sann kärlek utan mer ett ansvar. Detta eftersom kärleken inte beskrivs särskilt utförligt eller som något extremt vackert. Vi kom dock snart fram till att den första teorin var den mest troliga. Att han verkligen älskade henne men hon besvarade inte hans kärlek utan begick äktenskapsbrott.
Vi tycker att kärleken visar mycket på en kvinnlig makt som nog var ganska ovanlig då. Dels hur en konung kan bli så förvandlad av en kvinnas svek för att sedan låta en annan än en gång förvandla honom. Diskuterade mycket om han dels kände sig sviken och sårad efter sin första fru men att den grymma människa han blir även beror på att han känner sig förödmjukad inför sitt folk. Att han förlorade mycket av sin makt och i ett desperat försök att vinna tillbaka den tar han till skräck som metod. Vi kom alltså fram till att den kärlek som fanns till hans första fru givetvis var viktig men att även den tidens värderingar spelar stor roll. Hon gjorde honom helt enkelt till en osäker sultan som istället spelade efter egen säkerhet. ”…ville inte lämna någon av dem tillfälle att bedraga honom liksom den första gjort.”
Kärleken som beskrivs i verket är inte särkilt vackert eller lyriskt skriven utan sakligt och bildligt berättad. Vi frågade oss om den verkligen handlar om kärlek? Kanske mer om tillit. Kärleken är i vilket fall inte särskilt beskriven utan visas mer i handling. Till och med ett barn skulle förstå kärleken och texten eftersom den är enkel och bildlig utan en massa utdragna beskrivningar (men endast ramberättelsen, resten av verket är mycket innehållsrikt och svårt).
Idag skriver vi mer OM kärleken istället för att skriva att den händer. Vi skriver ofta mer lyriskt och med anaforer. Diskussionen gav även svaret att det beror mycket på vilken typ av text man ska skriva. Den här texten som liknar en saga är skriven på ett helt annat sätt än en folkvisa eller en dikt. Vi kom fram till att språket är ganska modernt men det tror vi beror mycket på alla de översättningar och tolkningar som skett. Originalet tror vi har ett svårare och äldre språk (såklart).
En annan intressant diskussion vi hade var om verket speglar någon särskild tid eller plats. Det är svårt att säga eftersom den är redigerad så många gånger och under en lång tidsepok och har vandrat mellan religioner och folkslag. Det märks att det utspelar sig i orienten eftersom de använder ord som sultan, palats och namnen är också utmärkande. Dock kom vi alla överens om att med små förändringar skulle historien kunna utspela sig vart som helst i världen. Sedan vet vi att det var populärt med orientaliska berättelser och framför allt sagor under denna tid (1300-talet) och framåt i västvärlden. Det var en spännande, mytomspunnen och nyupptäckt värld på den tiden.
Tiden utmärker sig självklart genom den otroliga makt kungen eller sultanen hade på den tiden i jämförelse med idag. Att man avrättar kvinnor på en mans begäran av mycket vaga skäl. Trotts det är historien både vacker och intressant.
Ebbe skammelsson diskussionen
Våra egna tankar kring texten vad vida spridda. En av oss tyckte sig känna igen Hamlet i det hela med att någon blir spritt språngande galen och dödar alla, vilket nästan händer i Ebbe skammelsson.
Det beskrivs kärlek i texten, men inte via känslor utan det är mer kärlek i handlingen, vad Ebbe gör för Lucie och att de ska gifta sig. Skrivsättet är lite speciellt, vi kom fram till att författaren har lagt till extra stavelser i ord där det egentligen inte behövs för att göra så att det passar bättre till rytmen som finns i balladen. ett exempel på detta är fäst(e)mö, samt att det är mycket dialoger mellan personer.
Vi i nu tid får en antydan att denna ballad har sjungits eller berättats för små barn, då bildspråket är rikligt och saker upprepas hela tiden så som “peder hans broder”.
Vi fick även en antydan till att Lucie inte gifter sig med Ebbe pågrund av kärlek utan pågrund av att hon vill gifta sig rikare, hon verkar ha pengar så det räcker men det kanske inte är nog. Detta stärks utav det faktum att hon senare gifter sig med Peder, kanske för att han säger att Ebbe är död, men skulle inte en brud full av kärlek ställa in bröloppet då ? Vilket inte händer i denna text, hon tar första bästa man vilket är Peder och gifter sig med honom. Det är mer “hon är min och han är min” och inte “Jag älskar henne, jag älskar honom” vilket stärker det vi sa tidigare om att kärleken beskrivs i handlingar.
Kärleken övergår också till avundsjuka då när Ebbe kommer hem till gården och ser att Lucie har gift sig med Peder.
Om vi skulle skriva en liknande text idag så skulle vi använt mindre dialoger och mer “action” och mer beskrivningar, han gör, hon gör och hur de känner, MER KÄNSLOR.
Vi märkte snabbt att det fanns en rytm i texten. Texten känns lokal som att det skulle kunna hända runt hörnet den känns även som en lång fabel där de beskriver och nämner personerna med namn.
Det är svårt att få en klar bild framförsig, förutom när det står att systrarna var klädda i mård och att Ebbe drar sitt svärd. Språket i texten håller vi alla med att den är folkligt skriven med ord som var aktuella på den tiden.
Det beskrivs kärlek i texten, men inte via känslor utan det är mer kärlek i handlingen, vad Ebbe gör för Lucie och att de ska gifta sig. Skrivsättet är lite speciellt, vi kom fram till att författaren har lagt till extra stavelser i ord där det egentligen inte behövs för att göra så att det passar bättre till rytmen som finns i balladen. ett exempel på detta är fäst(e)mö, samt att det är mycket dialoger mellan personer.
Vi i nu tid får en antydan att denna ballad har sjungits eller berättats för små barn, då bildspråket är rikligt och saker upprepas hela tiden så som “peder hans broder”.
Vi fick även en antydan till att Lucie inte gifter sig med Ebbe pågrund av kärlek utan pågrund av att hon vill gifta sig rikare, hon verkar ha pengar så det räcker men det kanske inte är nog. Detta stärks utav det faktum att hon senare gifter sig med Peder, kanske för att han säger att Ebbe är död, men skulle inte en brud full av kärlek ställa in bröloppet då ? Vilket inte händer i denna text, hon tar första bästa man vilket är Peder och gifter sig med honom. Det är mer “hon är min och han är min” och inte “Jag älskar henne, jag älskar honom” vilket stärker det vi sa tidigare om att kärleken beskrivs i handlingar.
Kärleken övergår också till avundsjuka då när Ebbe kommer hem till gården och ser att Lucie har gift sig med Peder.
Om vi skulle skriva en liknande text idag så skulle vi använt mindre dialoger och mer “action” och mer beskrivningar, han gör, hon gör och hur de känner, MER KÄNSLOR.
Vi märkte snabbt att det fanns en rytm i texten. Texten känns lokal som att det skulle kunna hända runt hörnet den känns även som en lång fabel där de beskriver och nämner personerna med namn.
Det är svårt att få en klar bild framförsig, förutom när det står att systrarna var klädda i mård och att Ebbe drar sitt svärd. Språket i texten håller vi alla med att den är folkligt skriven med ord som var aktuella på den tiden.
Litteraturhistoria till Tusen och en natt
Har varit svårt att samanfatta och beror även på om man bara ska se till ramberättelsen eller hela verket. Men eftersom det är ramen vi ska ha seminarie kring så lägger jag fokuset där...
* Skrevs under tidiga medeltiden i persien
* Har sedan gjorts om mellan 700 (när den troligen skrevs) till 1500
* Från början från indien och var då skriven på persiska av okänd författare
* Översattes sen till arabiska och fann ytterligare utbredning i islamiserad form
* Sista redigerigen i Kairo på 1500-talet
* Handlar om kvinnors otrohet och en grym härskares sätt att motverka den
* Från början benådades hon efter 1000 natt men efter turkiskt inflytande har detta ändrats till 1001 natt för att säker på att det inte kunde felberäknas
* Samlingen innehåller en hel del olika typer av berättelser, inte bara av en typ. Dock innehåller alla berättelser rikliga beskrivningar och ett myller av personer
* Blev bekanta i västerlandet redan på 1300-talet
* Skrevs under tidiga medeltiden i persien
* Har sedan gjorts om mellan 700 (när den troligen skrevs) till 1500
* Från början från indien och var då skriven på persiska av okänd författare
* Översattes sen till arabiska och fann ytterligare utbredning i islamiserad form
* Sista redigerigen i Kairo på 1500-talet
* Handlar om kvinnors otrohet och en grym härskares sätt att motverka den
* Från början benådades hon efter 1000 natt men efter turkiskt inflytande har detta ändrats till 1001 natt för att säker på att det inte kunde felberäknas
* Samlingen innehåller en hel del olika typer av berättelser, inte bara av en typ. Dock innehåller alla berättelser rikliga beskrivningar och ett myller av personer
* Blev bekanta i västerlandet redan på 1300-talet
Litteraturhistoria: Ovidius
Eftersom vi ska diskutera Ovidius text Pyramus och Thisbe kommer här lite litteraturhistoria:
- Ovidius var en romersk diktare som man tror föddes ca. 43 f. Kristus
- Han var judisk och fadern ville att han skulle följa de judiska traditionerna och skaffa sig ett judiskt yrke
- Ovidius gjorde detta ett tag men bestämde sig för att skriva istället
- Han var världsvan och hade rest runt på ställen som Aten och Asien
- Kejsaren av Rom reagerade på erotiken och äktenskapsbrotten (som var förbjudet i dåtidens Rom) som Ovidius skildrade i sina dikter och förvisade honom till Rumänien
- Ovidius var gift tre gånger men skiljde sig de första två (något vi tror var väldigt ovanligt på den tiden)
Ebbe skammelsson - litteratur "historia"
5 olika kategorier inom balladerna
De Naturmystiska visorna; Handlar om olika naturvsen såsom, älvor mm
Legendvisorna; Har katolskt-kristna ämnen som skildrar jesu och guds “makt”
Kämpavisorna; Skildrar övermänniskor i en kamp mot en överlägsen fiende
De historiska balladerna; verkliga historiska händelser
Riddarvisorna; Handlar om händerser inom Aristokratien (Ebbe Skammelsson)
Ebbe Skammelsson är en Folkvisa/Ballad som är skriven/upptecknad på 1300 talet av en okänd Författare eller författarinna.
I balladen möter vi ett kärleks drama inom den högre samhällsklassen. Ebbe Skammelsson är nog den mest berömda balladen av dem alla i dess genre.
Jag har nu läst texten “Ebbe Skammelsson som är en medeltida ballad som tillhör den episk-lyriska genren. Balladen är upptecknad/skriven på 1300talet. Tros härstamma från danmark (eftersom de var det ledande landet inom ballader i Norden)
Det är en såkallad Riddarvisa som är en visa som diktades av berättare vid hov och ackkompanjerades oftast med harpa.
Allting handlar om Ebbe Skammelsson som även visar sig vara en riddare från en adlig familj bara adliga män fick bli riddare Bevisen på att han är adlig är te.x att hans familj har en egen gård samt att hans två systrar är klädda i mård. I visan träffar Ebbe Jungfrun Lucie som han ävenförlovar sig med, dock när de ska gifta sig blir Ebbe inkallad till att tjäna kungen och blir borta några år. När Ebbe är inkallad så passar hans bror Pedher på att vinna Lucies hjärta, vilket han gör. Efter en dröm som involverar att Ebbes häst springer ifrån honom. När han sedan vaknar nästa morgon ber han kungen att låta honom åka till sina fäders gård, vilket han får efter han har lovat kungen att han ska komma tillbaka.
När Ebbe kommer hem till gården möts han av sina systrar som förklarar att Pedher har äktat Lucie, Ebbe blir rasande och drar sitt svärd. Han hugger ihjäl Lucie och Pedher och hugger sin far som blir dödligt sårad. Hans mor klarar sig med en avhuggen hand. Visan slutar med att Ebbe flyr ut i skogen som den laglöse mannen han har blivit.
Man kan se att det först har varit en sång(ballad) och inte varit någonting man ska läsa upp som en dikt. Bevisen på detta är att när man läser texten för sig själv så märker man snabbt att det är en sorts rytm i texten och orden har fått extra stavelser för att binda ihop allting. Man ser en sorts refräng i texten som man sjunger/får läsa om och om igen.
Att man kan se att texten skrevs ner långt efter den "hittades" på kan man märka eftersom man varken vet vem som skrev originalet.
De Naturmystiska visorna; Handlar om olika naturvsen såsom, älvor mm
Legendvisorna; Har katolskt-kristna ämnen som skildrar jesu och guds “makt”
Kämpavisorna; Skildrar övermänniskor i en kamp mot en överlägsen fiende
De historiska balladerna; verkliga historiska händelser
Riddarvisorna; Handlar om händerser inom Aristokratien (Ebbe Skammelsson)
Ebbe Skammelsson är en Folkvisa/Ballad som är skriven/upptecknad på 1300 talet av en okänd Författare eller författarinna.
I balladen möter vi ett kärleks drama inom den högre samhällsklassen. Ebbe Skammelsson är nog den mest berömda balladen av dem alla i dess genre.
Jag har nu läst texten “Ebbe Skammelsson som är en medeltida ballad som tillhör den episk-lyriska genren. Balladen är upptecknad/skriven på 1300talet. Tros härstamma från danmark (eftersom de var det ledande landet inom ballader i Norden)
Det är en såkallad Riddarvisa som är en visa som diktades av berättare vid hov och ackkompanjerades oftast med harpa.
Allting handlar om Ebbe Skammelsson som även visar sig vara en riddare från en adlig familj bara adliga män fick bli riddare Bevisen på att han är adlig är te.x att hans familj har en egen gård samt att hans två systrar är klädda i mård. I visan träffar Ebbe Jungfrun Lucie som han ävenförlovar sig med, dock när de ska gifta sig blir Ebbe inkallad till att tjäna kungen och blir borta några år. När Ebbe är inkallad så passar hans bror Pedher på att vinna Lucies hjärta, vilket han gör. Efter en dröm som involverar att Ebbes häst springer ifrån honom. När han sedan vaknar nästa morgon ber han kungen att låta honom åka till sina fäders gård, vilket han får efter han har lovat kungen att han ska komma tillbaka.
När Ebbe kommer hem till gården möts han av sina systrar som förklarar att Pedher har äktat Lucie, Ebbe blir rasande och drar sitt svärd. Han hugger ihjäl Lucie och Pedher och hugger sin far som blir dödligt sårad. Hans mor klarar sig med en avhuggen hand. Visan slutar med att Ebbe flyr ut i skogen som den laglöse mannen han har blivit.
Man kan se att det först har varit en sång(ballad) och inte varit någonting man ska läsa upp som en dikt. Bevisen på detta är att när man läser texten för sig själv så märker man snabbt att det är en sorts rytm i texten och orden har fått extra stavelser för att binda ihop allting. Man ser en sorts refräng i texten som man sjunger/får läsa om och om igen.
Att man kan se att texten skrevs ner långt efter den "hittades" på kan man märka eftersom man varken vet vem som skrev originalet.
Vi analyserar... Sapfo
För dessa dikter, med tydlig metrik, ser vi flera tolkningar som rimliga. I en av dessa hör de två dikterna ihop; den svikna personen i ensamheten i första dikten föreställer sig eller tänker tillbaka på de första stroferna i andra dikten, för att sedan i slutet återkomma till ensamheten i desperation och avundsjuka. I den tolkning vilken vi tror kan vara författarens grundtanke hör dessa två inte ihop, och den första gestaltar endast övergivenhet och svek och den andra svartsjuka. Avundsjuka och desperation förstärks ytterligare då den betraktades liv dras mot perfektion med den gode mannen, och betraktarens liv tvärt om. Betraktaren kan även ha haft den betraktade som älskare, vilket förstärker effekten. Vad ”gudars like” egentligen innebär diskuterades i gruppen; evigt god eller makt över den betraktade?. Huruvida ”du” i den andra dikten känner betraktaren eller inte ser vi som oklart, då det enda som framgår är att betraktaren verkar ha känt till den betraktade en längre tid. Vad som även kan uppmärksammas könsrollerna; avundsjukan kan förstärkas i den andra dikten om betraktaren är kvinna, då kärleken till den betraktade ”kvinnan” blir än mer ouppnåelig genom samhällets moral. Detta aspekt är dock endast baserat på kunskaper från litteraturhistorien, det enda av detta som framgår i dikten är att den betraktades sällskap är man, vilket dock kan tolkas som bildligt. Genom en annan tolkning är benämningar i andra person riktade till läsaren för att skapa djupare närhet och förståelse. Vi kan även se det som att personen vilken berättaren i första dikten väntar på är mannen i den andra (eller att den väntandes stannar avsiktligt, undviker). Vad vi i övrigt reagerade på var användningen av ”och” i första dikten, vilket, som vi förstår, är till för att förstärka känslan i sista versen men som i övrigt kan störa flytet i dikten. Att plejaderna och månen sjunkit vid midnatt tror vi kan ha med mörker att göra, inte att dagen börjar gry.
Även om språket i vissa fall kan skilja sig från modernt kan vi på många sett se många likheter med modern poesi, genom metaforer och andra beskrivningar. Det kan till och med idag ses som fantasilöst. Dock måste faktumet att verken är översatta överses. Idag är det inte heller samma tabun som förr, och att betraktaren, eller den ensamma berättaren, genom att tid och plats vagt framgår, inte önskar sätta in läsaren i ett alltför detaljerat motiv kan tyda på tabu i situationen. Det är dock idag inget att skydda från allmänheten, om så är fallet.
Miljön framgår i dikten inte, och vi kan fråga oss ifall vissa känslor framgår med fysiskt eller psykiskt. Att hon är ”blek” behöver inte betyda att hon ser blek ut, osv. Vi kan också uppmärksamma att känslorna verkar komma i slutet; i en känslostorm, chock. Ifall vi går efter tolkningen där dikterna hör ihop kan hoppen i tid ske genom förvirring, vilket förstärker berättarens ängslan för omvärldens dom.
Även om språket i vissa fall kan skilja sig från modernt kan vi på många sett se många likheter med modern poesi, genom metaforer och andra beskrivningar. Det kan till och med idag ses som fantasilöst. Dock måste faktumet att verken är översatta överses. Idag är det inte heller samma tabun som förr, och att betraktaren, eller den ensamma berättaren, genom att tid och plats vagt framgår, inte önskar sätta in läsaren i ett alltför detaljerat motiv kan tyda på tabu i situationen. Det är dock idag inget att skydda från allmänheten, om så är fallet.
Miljön framgår i dikten inte, och vi kan fråga oss ifall vissa känslor framgår med fysiskt eller psykiskt. Att hon är ”blek” behöver inte betyda att hon ser blek ut, osv. Vi kan också uppmärksamma att känslorna verkar komma i slutet; i en känslostorm, chock. Ifall vi går efter tolkningen där dikterna hör ihop kan hoppen i tid ske genom förvirring, vilket förstärker berättarens ängslan för omvärldens dom.
Vi ska diskutera... Sapfo
Imorgon står det i vår planering att vi ska diskutera och analysera texter av Sapfo. För att ni ska vara förberedda så kommer nu lite litteraturhistoria:
- Sapfo var en grekisk lyriker som levde runt 612-550 f. Kr.
- Hon anses vara en av de första (och största) västerländska kvinnliga lyriker.
- Hon levde på en ö i mindre Asiens nordvästra kust.
- Under hennes liv fanns en tid av politisk oro, då hon flydde.
- Hon ledde en grupp unga ogifta aristokratiska kvinnor och lärde dem dans, poesi och andra estiska ämnen.
- Tillsammans med sina elever bildade hon starka band (med erotiska undertoner dock är det oklart om relationer kan beskrivas som lesbiska). Mycket av Sapfos poesi handlar om skrevs i denna krets.
- Vanliga motiv för Sapfo är kärlek och kvinnlig skönhet. De vanliga uttrycksformerna är käreks- och bröllopssånger.
- Det finns också mer personliga dikter som skildrar lite mörkare ämnen som svartsjuka och obesvarad kärlek.
Vi diskuterar... BIBELN
Nu har vi (Amanda, Katja och Saras) diskuterat de två texterna från bibeln, ett parti från "Höga visan" (gamla testamentet) och en del av "Paulus brev till korinterna".
Höga Visan ingår i Bibelns Gamla Testamente, skriven mellan cirka 160 f.kr till 100 f.kr. Författaren eller författarna är anonyma.
Höga visan, även kallad ”sångernas sång, den vackraste sången”, är en samling kärlekslyrik med tre kända tolkningar. I den Judiska tolkningen förmedlar Höga Visan kärlek mellan Jave (Gud) och Israel, vilket även framgår genom jämförelser med kända monument från området. Kristus kärlek till bruden i kyrkan, eller kärlek till kyrkan i sig, är den Kristna tolkningen, vilken förstärks genom att ”kvinnan” bär brudslöja. I den moderna tolkningen ses Höga Visan inte som en metafor för kärlek utan en lyriksamling, erotiska sånger till en bröllopsfest till guden Baal. Vad vi läst är en del av Höga visan, vilket därmed försvårar bekräftning av tolkningar av vald del.
Vid första anblick är "Höga visan" en beskrivning av en kvinnlig figur. Det kvinnliga drar vi från fraser som "Din barm är lik ett killingpar..." och den något feminina beskrivning av personens läppar ("Ett rosenrött snöre likna dina läppar...") och den upprepade hänvisningen till slöjan (som vi anser ofta betyder brudslöja). Introduktionen till texten presenterar texten som en hyllning av en brud skriven av brudgummen. Detta är ju den enklaste tolkningen (se litteraturhistoria), men vi la märke till några saker som störde vår övertygelse av denna tolkning.
Först och främst är hela texten baserad på metaforer. Allting liknas med något annat. Ögonen är som duvor, kinden liknar ett brustet granatäpple. Men det som störde oss var att metaforerna mer passade in på ett landskap än på beskrivningen av en kvinna. Det stämmer ihop med den judiska tolkningen, att dikten handlar om guds kärlek till Israel. Hänvisningar till Davids torn och Gilead berg, tillsammans med kroppsdelar som beskrivs som djur, "Dina tänder likna en hjord// av nyklippta tackor..." som mer verkar vara beskrivningen av ett vackert landskap.
Som dikt har den tematiska metaforer, alltså en ständig användning av vissa liknelser (som killingar, gaseller). Man märker att den skrev för länge sen på meningsbyggnaden och innehållet. Vi tror att en modern dikt skulle fokusera lite mindre på utseende och mer på personlighet, beteende. (Men detta kan bero på olika tiders kvinnosyn.)
Första Korinthierbrevet ingår i Gamla Testamentet, skrivet av Paulus cirka år 50 e.kr. Det kallas även ”Kärlekens lov”, och är en poetisk redogörelse för kärlekens väsen. Huruvida kärleken är riktad till Gud eller inte är oklart, troligast ser han människan och Gud som en odelbar enhet, till vilken verket är tillägnat. Av tro, hopp och kärlek är kärleken den största och viktigaste framgår tydligt genom utdraget.
Paulus var tidigare i sitt liv hängiven Jude förföljandes Kristna, för att sedan omvändas till Kristendomen genom en ”gudauppenbarelse”.
Det första man lägger märke till är att denna text inte är en dikt. Den saknar flyt och innehåll. Ändå blir texten vacker, på grund av det poetiska språket. Med anaforer förmedlar Paulus effektfullt ett budskap som hela texten syras av, men som bara nedtecknas i första stycket. Ändå så tänker man på kärlekens betydelse genom hela dikten, tack vare hans upprepningar. Brevet är som mest en redogörelse av Paulus tankar om kärleken som han skildrar genom att beskriva vardagssituationer och utvärdera deras betydelse med eller utan kärlek. Tillsammans med att Paulus berättar för läsaren om hur viktig kärleken är, berättar han också om det öppna sinnet kärlek kräver. Han skriver om barnet och det öppna sinnet och hur han en gång i tiden haft ett barnsligt sinne, men att han som vuxen man hade ett dunkelt sinne.
Höga Visan ingår i Bibelns Gamla Testamente, skriven mellan cirka 160 f.kr till 100 f.kr. Författaren eller författarna är anonyma.
Höga visan, även kallad ”sångernas sång, den vackraste sången”, är en samling kärlekslyrik med tre kända tolkningar. I den Judiska tolkningen förmedlar Höga Visan kärlek mellan Jave (Gud) och Israel, vilket även framgår genom jämförelser med kända monument från området. Kristus kärlek till bruden i kyrkan, eller kärlek till kyrkan i sig, är den Kristna tolkningen, vilken förstärks genom att ”kvinnan” bär brudslöja. I den moderna tolkningen ses Höga Visan inte som en metafor för kärlek utan en lyriksamling, erotiska sånger till en bröllopsfest till guden Baal. Vad vi läst är en del av Höga visan, vilket därmed försvårar bekräftning av tolkningar av vald del.
Vid första anblick är "Höga visan" en beskrivning av en kvinnlig figur. Det kvinnliga drar vi från fraser som "Din barm är lik ett killingpar..." och den något feminina beskrivning av personens läppar ("Ett rosenrött snöre likna dina läppar...") och den upprepade hänvisningen till slöjan (som vi anser ofta betyder brudslöja). Introduktionen till texten presenterar texten som en hyllning av en brud skriven av brudgummen. Detta är ju den enklaste tolkningen (se litteraturhistoria), men vi la märke till några saker som störde vår övertygelse av denna tolkning.
Först och främst är hela texten baserad på metaforer. Allting liknas med något annat. Ögonen är som duvor, kinden liknar ett brustet granatäpple. Men det som störde oss var att metaforerna mer passade in på ett landskap än på beskrivningen av en kvinna. Det stämmer ihop med den judiska tolkningen, att dikten handlar om guds kärlek till Israel. Hänvisningar till Davids torn och Gilead berg, tillsammans med kroppsdelar som beskrivs som djur, "Dina tänder likna en hjord// av nyklippta tackor..." som mer verkar vara beskrivningen av ett vackert landskap.
Som dikt har den tematiska metaforer, alltså en ständig användning av vissa liknelser (som killingar, gaseller). Man märker att den skrev för länge sen på meningsbyggnaden och innehållet. Vi tror att en modern dikt skulle fokusera lite mindre på utseende och mer på personlighet, beteende. (Men detta kan bero på olika tiders kvinnosyn.)
Första Korinthierbrevet ingår i Gamla Testamentet, skrivet av Paulus cirka år 50 e.kr. Det kallas även ”Kärlekens lov”, och är en poetisk redogörelse för kärlekens väsen. Huruvida kärleken är riktad till Gud eller inte är oklart, troligast ser han människan och Gud som en odelbar enhet, till vilken verket är tillägnat. Av tro, hopp och kärlek är kärleken den största och viktigaste framgår tydligt genom utdraget.
Paulus var tidigare i sitt liv hängiven Jude förföljandes Kristna, för att sedan omvändas till Kristendomen genom en ”gudauppenbarelse”.
Det första man lägger märke till är att denna text inte är en dikt. Den saknar flyt och innehåll. Ändå blir texten vacker, på grund av det poetiska språket. Med anaforer förmedlar Paulus effektfullt ett budskap som hela texten syras av, men som bara nedtecknas i första stycket. Ändå så tänker man på kärlekens betydelse genom hela dikten, tack vare hans upprepningar. Brevet är som mest en redogörelse av Paulus tankar om kärleken som han skildrar genom att beskriva vardagssituationer och utvärdera deras betydelse med eller utan kärlek. Tillsammans med att Paulus berättar för läsaren om hur viktig kärleken är, berättar han också om det öppna sinnet kärlek kräver. Han skriver om barnet och det öppna sinnet och hur han en gång i tiden haft ett barnsligt sinne, men att han som vuxen man hade ett dunkelt sinne.
Gruppen
Simon Hoge
Catja Färdig
Amanda Åkerlind
Saras Arulampalam
Sarah Saville
Catja Färdig
Amanda Åkerlind
Saras Arulampalam
Sarah Saville
Planering
Japp då kör vi igång då!
Jag tror att vi alla (nu är vi iof bara tre här av fem möjliga...men men) är taggade på att komma igång och börja läsa texterna. Men vi börjar ändå med en snabb planering.
Vi kommer ha ett löpande schema för vem som läser littaretur historian:
Den som läst litteraturhistorian ska även vara ansvarig för anteckningar under seminariet. I slutet av lektionen kommer vi diskutera fram och bestämma vilka de tre viktigaste sakerna/punkterna (hela gruppens åsikt) vi diskuterat kring texten är och detta kommer vara fokus på bloggen. Den ansvariga personen (samma som ovan) kommer sedan skriva gruppbloggen så snart som möjligt för att ge alla andra i gruppen en chans att svara/kommentera inlägget. På detta sätt tycker vi att vi lyckas dokumentera och samtidigt starta diskussion även utanför klassrummet.
Mycket nöje!
Jag tror att vi alla (nu är vi iof bara tre här av fem möjliga...men men) är taggade på att komma igång och börja läsa texterna. Men vi börjar ändå med en snabb planering.
- vecka 17: tisdag, bibeln fredag, sapfo och Ebbe skammelsson
- vecka 18: måndag, odivius och tusen och en natt tisdag (studyhall) aristofanes
- vecka 19 måndag, shakespeare
Vi kommer ha ett löpande schema för vem som läser littaretur historian:
- Sapfo- Saras
- Ebbe- Simon
- Odivius- Sara
- Tusen och en natt- Catja
- Aristofanes- Amanda
- Shakespeare- ÖPPEN
Den som läst litteraturhistorian ska även vara ansvarig för anteckningar under seminariet. I slutet av lektionen kommer vi diskutera fram och bestämma vilka de tre viktigaste sakerna/punkterna (hela gruppens åsikt) vi diskuterat kring texten är och detta kommer vara fokus på bloggen. Den ansvariga personen (samma som ovan) kommer sedan skriva gruppbloggen så snart som möjligt för att ge alla andra i gruppen en chans att svara/kommentera inlägget. På detta sätt tycker vi att vi lyckas dokumentera och samtidigt starta diskussion även utanför klassrummet.
Mycket nöje!
