kärleksprojekt @ YBC

För dessa dikter, med tydlig metrik, ser vi flera tolkningar som rimliga. I en av dessa hör de två dikterna ihop; den svikna personen i ensamheten i första dikten föreställer sig eller tänker tillbaka på de första stroferna i andra dikten, för att sedan i slutet återkomma till ensamheten i desperation och avundsjuka. I den tolkning vilken vi tror kan vara författarens grundtanke hör dessa två inte ihop, och den första gestaltar endast övergivenhet och svek och den andra svartsjuka. Avundsjuka och desperation förstärks ytterligare då den betraktades liv dras mot perfektion med den gode mannen, och betraktarens liv tvärt om. Betraktaren kan även ha haft den betraktade som älskare, vilket förstärker effekten. Vad ”gudars like” egentligen innebär diskuterades i gruppen; evigt god eller makt över den betraktade?. Huruvida ”du” i den andra dikten känner betraktaren eller inte ser vi som oklart, då det enda som framgår är att betraktaren verkar ha känt till den betraktade en längre tid. Vad som även kan uppmärksammas könsrollerna; avundsjukan kan förstärkas i den andra dikten om betraktaren är kvinna, då kärleken till den betraktade ”kvinnan” blir än mer ouppnåelig genom samhällets moral. Detta aspekt är dock endast baserat på kunskaper från litteraturhistorien, det enda av detta som framgår i dikten är att den betraktades sällskap är man, vilket dock kan tolkas som bildligt. Genom en annan tolkning är benämningar i andra person riktade till läsaren för att skapa djupare närhet och förståelse. Vi kan även se det som att personen vilken berättaren i första dikten väntar på är mannen i den andra (eller att den väntandes stannar avsiktligt, undviker). Vad vi i övrigt reagerade på var användningen av ”och” i första dikten, vilket, som vi förstår, är till för att förstärka känslan i sista versen men som i övrigt kan störa flytet i dikten. Att plejaderna och månen sjunkit vid midnatt tror vi kan ha med mörker att göra, inte att dagen börjar gry.

Även om språket i vissa fall kan skilja sig från modernt kan vi på många sett se många likheter med modern poesi, genom metaforer och andra beskrivningar. Det kan till och med idag ses som fantasilöst. Dock måste faktumet att verken är översatta överses. Idag är det inte heller samma tabun som förr, och att betraktaren, eller den ensamma berättaren, genom att tid och plats vagt framgår, inte önskar sätta in läsaren i ett alltför detaljerat motiv kan tyda på tabu i situationen. Det är dock idag inget att skydda från allmänheten, om så är fallet.

Miljön framgår i dikten inte, och vi kan fråga oss ifall vissa känslor framgår med fysiskt eller psykiskt. Att hon är ”blek” behöver inte betyda att hon ser blek ut, osv. Vi kan också uppmärksamma att känslorna verkar komma i slutet; i en känslostorm, chock. Ifall vi går efter tolkningen där dikterna hör ihop kan hoppen i tid ske genom förvirring, vilket förstärker berättarens ängslan för omvärldens dom.