Vi diskuterar... BIBELN
Nu har vi (Amanda, Katja och Saras) diskuterat de två texterna från bibeln, ett parti från "Höga visan" (gamla testamentet) och en del av "Paulus brev till korinterna".
Höga Visan ingår i Bibelns Gamla Testamente, skriven mellan cirka 160 f.kr till 100 f.kr. Författaren eller författarna är anonyma.
Höga visan, även kallad ”sångernas sång, den vackraste sången”, är en samling kärlekslyrik med tre kända tolkningar. I den Judiska tolkningen förmedlar Höga Visan kärlek mellan Jave (Gud) och Israel, vilket även framgår genom jämförelser med kända monument från området. Kristus kärlek till bruden i kyrkan, eller kärlek till kyrkan i sig, är den Kristna tolkningen, vilken förstärks genom att ”kvinnan” bär brudslöja. I den moderna tolkningen ses Höga Visan inte som en metafor för kärlek utan en lyriksamling, erotiska sånger till en bröllopsfest till guden Baal. Vad vi läst är en del av Höga visan, vilket därmed försvårar bekräftning av tolkningar av vald del.
Vid första anblick är "Höga visan" en beskrivning av en kvinnlig figur. Det kvinnliga drar vi från fraser som "Din barm är lik ett killingpar..." och den något feminina beskrivning av personens läppar ("Ett rosenrött snöre likna dina läppar...") och den upprepade hänvisningen till slöjan (som vi anser ofta betyder brudslöja). Introduktionen till texten presenterar texten som en hyllning av en brud skriven av brudgummen. Detta är ju den enklaste tolkningen (se litteraturhistoria), men vi la märke till några saker som störde vår övertygelse av denna tolkning.
Först och främst är hela texten baserad på metaforer. Allting liknas med något annat. Ögonen är som duvor, kinden liknar ett brustet granatäpple. Men det som störde oss var att metaforerna mer passade in på ett landskap än på beskrivningen av en kvinna. Det stämmer ihop med den judiska tolkningen, att dikten handlar om guds kärlek till Israel. Hänvisningar till Davids torn och Gilead berg, tillsammans med kroppsdelar som beskrivs som djur, "Dina tänder likna en hjord// av nyklippta tackor..." som mer verkar vara beskrivningen av ett vackert landskap.
Som dikt har den tematiska metaforer, alltså en ständig användning av vissa liknelser (som killingar, gaseller). Man märker att den skrev för länge sen på meningsbyggnaden och innehållet. Vi tror att en modern dikt skulle fokusera lite mindre på utseende och mer på personlighet, beteende. (Men detta kan bero på olika tiders kvinnosyn.)
Första Korinthierbrevet ingår i Gamla Testamentet, skrivet av Paulus cirka år 50 e.kr. Det kallas även ”Kärlekens lov”, och är en poetisk redogörelse för kärlekens väsen. Huruvida kärleken är riktad till Gud eller inte är oklart, troligast ser han människan och Gud som en odelbar enhet, till vilken verket är tillägnat. Av tro, hopp och kärlek är kärleken den största och viktigaste framgår tydligt genom utdraget.
Paulus var tidigare i sitt liv hängiven Jude förföljandes Kristna, för att sedan omvändas till Kristendomen genom en ”gudauppenbarelse”.
Det första man lägger märke till är att denna text inte är en dikt. Den saknar flyt och innehåll. Ändå blir texten vacker, på grund av det poetiska språket. Med anaforer förmedlar Paulus effektfullt ett budskap som hela texten syras av, men som bara nedtecknas i första stycket. Ändå så tänker man på kärlekens betydelse genom hela dikten, tack vare hans upprepningar. Brevet är som mest en redogörelse av Paulus tankar om kärleken som han skildrar genom att beskriva vardagssituationer och utvärdera deras betydelse med eller utan kärlek. Tillsammans med att Paulus berättar för läsaren om hur viktig kärleken är, berättar han också om det öppna sinnet kärlek kräver. Han skriver om barnet och det öppna sinnet och hur han en gång i tiden haft ett barnsligt sinne, men att han som vuxen man hade ett dunkelt sinne.
Höga Visan ingår i Bibelns Gamla Testamente, skriven mellan cirka 160 f.kr till 100 f.kr. Författaren eller författarna är anonyma.
Höga visan, även kallad ”sångernas sång, den vackraste sången”, är en samling kärlekslyrik med tre kända tolkningar. I den Judiska tolkningen förmedlar Höga Visan kärlek mellan Jave (Gud) och Israel, vilket även framgår genom jämförelser med kända monument från området. Kristus kärlek till bruden i kyrkan, eller kärlek till kyrkan i sig, är den Kristna tolkningen, vilken förstärks genom att ”kvinnan” bär brudslöja. I den moderna tolkningen ses Höga Visan inte som en metafor för kärlek utan en lyriksamling, erotiska sånger till en bröllopsfest till guden Baal. Vad vi läst är en del av Höga visan, vilket därmed försvårar bekräftning av tolkningar av vald del.
Vid första anblick är "Höga visan" en beskrivning av en kvinnlig figur. Det kvinnliga drar vi från fraser som "Din barm är lik ett killingpar..." och den något feminina beskrivning av personens läppar ("Ett rosenrött snöre likna dina läppar...") och den upprepade hänvisningen till slöjan (som vi anser ofta betyder brudslöja). Introduktionen till texten presenterar texten som en hyllning av en brud skriven av brudgummen. Detta är ju den enklaste tolkningen (se litteraturhistoria), men vi la märke till några saker som störde vår övertygelse av denna tolkning.
Först och främst är hela texten baserad på metaforer. Allting liknas med något annat. Ögonen är som duvor, kinden liknar ett brustet granatäpple. Men det som störde oss var att metaforerna mer passade in på ett landskap än på beskrivningen av en kvinna. Det stämmer ihop med den judiska tolkningen, att dikten handlar om guds kärlek till Israel. Hänvisningar till Davids torn och Gilead berg, tillsammans med kroppsdelar som beskrivs som djur, "Dina tänder likna en hjord// av nyklippta tackor..." som mer verkar vara beskrivningen av ett vackert landskap.
Som dikt har den tematiska metaforer, alltså en ständig användning av vissa liknelser (som killingar, gaseller). Man märker att den skrev för länge sen på meningsbyggnaden och innehållet. Vi tror att en modern dikt skulle fokusera lite mindre på utseende och mer på personlighet, beteende. (Men detta kan bero på olika tiders kvinnosyn.)
Första Korinthierbrevet ingår i Gamla Testamentet, skrivet av Paulus cirka år 50 e.kr. Det kallas även ”Kärlekens lov”, och är en poetisk redogörelse för kärlekens väsen. Huruvida kärleken är riktad till Gud eller inte är oklart, troligast ser han människan och Gud som en odelbar enhet, till vilken verket är tillägnat. Av tro, hopp och kärlek är kärleken den största och viktigaste framgår tydligt genom utdraget.
Paulus var tidigare i sitt liv hängiven Jude förföljandes Kristna, för att sedan omvändas till Kristendomen genom en ”gudauppenbarelse”.
Det första man lägger märke till är att denna text inte är en dikt. Den saknar flyt och innehåll. Ändå blir texten vacker, på grund av det poetiska språket. Med anaforer förmedlar Paulus effektfullt ett budskap som hela texten syras av, men som bara nedtecknas i första stycket. Ändå så tänker man på kärlekens betydelse genom hela dikten, tack vare hans upprepningar. Brevet är som mest en redogörelse av Paulus tankar om kärleken som han skildrar genom att beskriva vardagssituationer och utvärdera deras betydelse med eller utan kärlek. Tillsammans med att Paulus berättar för läsaren om hur viktig kärleken är, berättar han också om det öppna sinnet kärlek kräver. Han skriver om barnet och det öppna sinnet och hur han en gång i tiden haft ett barnsligt sinne, men att han som vuxen man hade ett dunkelt sinne.
Kommentarer
Trackback
