Vi diskuterar... Lysistrate
Något vi lagt märke till i ”Lysistrate” är att (utdraget av) pjäsen, i jämförelse med (utdraget av) ”Romeo och Julia” är mer hackigt beskrivet, med mer rappa repliker, mindre lyrik samt mer vulgära uttryck. Detta kan förklaras genom att Lysistrate skildrar ett möte, många samtal där övertalning ligger i centrum, och det kvinnorna vill förmedla är inte känslorna för varandra utan övertalning om en situation, vilket (därmed även genom språk) skiljer pjäsen från Romeo och Julia. En skillnad vi ser från moderna pjäser är de många adjektiv som byts ut mot liknelser eller metaforer: ”Det kokar över i mitt inre”. Detta utdrag kan även starkt kopplas till den speciella delen av Aristofanes författande, då den genom sina beskrivningar speglar en stor revolt och uttrycker starka åsikter om det samhälle han levde i (speciellt gällande kvinnors underlägsenhet männen), då pjäsen utspelas vid samma tid som den skrevs. I utdraget skildras sex som mycket öppet, och att det är kvinnornas skyldighet att erbjuda männen sina kroppar (”Kvinnor är, i denna pjäs, sex” som en gruppmedlem uttrycker det). Att Afrodite "... störtas från sin tron... " av frigörelse" tolkar vi som att det kvinnliga frigörs från normen.
Vad vi i gruppen livligt diskuterade kring var hur själva kärleken förmedlas i utdraget. En teori är att, då kvinnorna visar på stark ovilja att utföra strejken, går med på att strejka för kärleken till sina män, eller fred; de vill (genom kärlek) skydda de krigande. Kvinnorna är underlägsna männen och får i ”Lysistrate” ett vapen. En annan teori som framfördes var att kvinnorna strejkade för att genom fred få ha sex med sina män (att kärleken är sex), ett resonemang vilket ifrågasätter varför kvinnorna vill strejka med vad de kräver mer av. Dock kan strejken ge kvinnorna bättre villkor gällande det eftersträvade, och att det ytliga kroppsliga även blir mer känslomässigt. Vi tro att kvinnorna i pjäsen inte bara bekämpar kriget utan även mansvåldet och bättre ställning i samhället, då de uppmanas att kämpa emot männen i strejken (även om de kan bli våldtagna). Vad de kämpar emot är i sådana fall inte ömsesidig kärlek utan utnyttjning.
Vi kan även konstatera att detta är något som inte skulle användas i lika stor utsträckning idag då kvinnors position inte är densamma som det var då. Även att kärleken i verket, till skillnad från till exempel i Romeo och Julia, inte skildras som en direkt känsla mellan människorna, utan genom känslan i deras handlingar; kärleken i uppoffringar.
Vad vi i gruppen livligt diskuterade kring var hur själva kärleken förmedlas i utdraget. En teori är att, då kvinnorna visar på stark ovilja att utföra strejken, går med på att strejka för kärleken till sina män, eller fred; de vill (genom kärlek) skydda de krigande. Kvinnorna är underlägsna männen och får i ”Lysistrate” ett vapen. En annan teori som framfördes var att kvinnorna strejkade för att genom fred få ha sex med sina män (att kärleken är sex), ett resonemang vilket ifrågasätter varför kvinnorna vill strejka med vad de kräver mer av. Dock kan strejken ge kvinnorna bättre villkor gällande det eftersträvade, och att det ytliga kroppsliga även blir mer känslomässigt. Vi tro att kvinnorna i pjäsen inte bara bekämpar kriget utan även mansvåldet och bättre ställning i samhället, då de uppmanas att kämpa emot männen i strejken (även om de kan bli våldtagna). Vad de kämpar emot är i sådana fall inte ömsesidig kärlek utan utnyttjning.
Vi kan även konstatera att detta är något som inte skulle användas i lika stor utsträckning idag då kvinnors position inte är densamma som det var då. Även att kärleken i verket, till skillnad från till exempel i Romeo och Julia, inte skildras som en direkt känsla mellan människorna, utan genom känslan i deras handlingar; kärleken i uppoffringar.
Vi diskuterar... Romeo och Julia
Idag har vi diskuterat utdrag från Shakespeares "Romeo och Julia".
William Shakespeare är en engelsk författare som levde mellan 1564 och 1616. Han är mest känd för sina pjäser, men arbetade också som poet och skådespelare. Bland hans pjäser finns klassiker som "Hamlet", "MacBeth" och "Anthony och Cleopatra". Shakespeares tidiga pjäser har dialog som anses vara något hackiga och stela, detta kan bero på att han pressat in poesi där det inte passar. Han lyckades succesivt anpassa poesi och metaforer till handlingen, istället för tvärtom. De flesta av Shakespeares texter är till för scenen, istället för att läsas som historier.
"Romeo och Julia" tros ha skrivits mellan 1594-1596, då Shakespeares experiment med texter saktat ner och han istället börjat med djupare karaktärsbeskrivningar och komedier. "Romeo och Julia" är en tragedi bland komedier.
Det är en av världens mest kända kärlekshistorier och nästan alla har hört talas om den (därför blir det väldigt svårt för oss att fokusera på textutdragen som skilda enheter, utan vi drar in våra tidigare kunskaper om pjäsen).
"Romeo och Julia" är den text som mest personifierar kärlekens makt. Kärleken i utdragen är absolut och fungerar som en styrande enhet i Romeo och Julia's värld. Den kontrollerar deras handlingar, deras tankar och slutligen deras död. Kärleken formar sig som förbjuden frukt, Romeo och Julias familjer ligger i fejd och deras identiteter förhindrar deras kärlek. Därav villigheten att ge upp sina namn: "Förneka din familj, välj bort ditt namn."
Det här är det typiska exemplet på förbjuden frukt, en aspekt i litteratur som gör kärlekshistorier intressantare och oftast mer tragiska. Vi kände igen detta från en av våra tidigare texter, av Ovidius "Pyramus och Thisbe".
Vad vi reagerade på är hur snabbt kärleken utvecklades, då Romeo säger: "Mitt öra har knappt druckit hundra ord än, Från dina läppar...". Nu skulle författaren kanske fokusera på hur kärleken utvecklas, istället för att låta Romeo och Julia kasta sig in i förhållandet.
Eftersom det är en pjäs så beskriv väldigt få handlingar, istället är det dialogen som får sätta tid och plats, utnämna personer och klargöra vad exakt som har hänt. Det fann vi lite unikt, då pjäser brukar jobba mycket med skådespelarnas rörelser, något Shakespeare inte gett några hänvisningar till.
Istället fokuserar han på långa monologer, fulla av adjektiv. Med metaforer lyckas Shakespeare nästan skapa en saga inom pjäsen och han hänvisar ständigt till naturen, låter Romeo jämföra Juliets ögon till stjärnorna. Språket är vackert, men mycket omständigt, en hel paragraf går åt till att beskriva något som nu skulle ta högst en mening att säga.
Vad vi reagerade mest på är de starka överdrifterna Shakespeare använder för att driva pjäsen framåt. Hade Romeo och Julias kärlek för varandra inte varit lika passionerad, utan lite mer "ljummen" hade de nog resonerat lite bätte, tagit det lite lugnare. Nu så hängav de sig fullständigt åt varandra, utan att se konsekvenserna. Samma sak med familjernas hat för varandra, det driver karaktärerna till handling.
Å andra sidan är detta ett tema som är tidlöst, detta med förbjuden kärlek. Det händer ju i verkligenheten, i nutid (Bröllopsmassakern i Turkiet).
William Shakespeare är en engelsk författare som levde mellan 1564 och 1616. Han är mest känd för sina pjäser, men arbetade också som poet och skådespelare. Bland hans pjäser finns klassiker som "Hamlet", "MacBeth" och "Anthony och Cleopatra". Shakespeares tidiga pjäser har dialog som anses vara något hackiga och stela, detta kan bero på att han pressat in poesi där det inte passar. Han lyckades succesivt anpassa poesi och metaforer till handlingen, istället för tvärtom. De flesta av Shakespeares texter är till för scenen, istället för att läsas som historier.
"Romeo och Julia" tros ha skrivits mellan 1594-1596, då Shakespeares experiment med texter saktat ner och han istället börjat med djupare karaktärsbeskrivningar och komedier. "Romeo och Julia" är en tragedi bland komedier.
Det är en av världens mest kända kärlekshistorier och nästan alla har hört talas om den (därför blir det väldigt svårt för oss att fokusera på textutdragen som skilda enheter, utan vi drar in våra tidigare kunskaper om pjäsen).
"Romeo och Julia" är den text som mest personifierar kärlekens makt. Kärleken i utdragen är absolut och fungerar som en styrande enhet i Romeo och Julia's värld. Den kontrollerar deras handlingar, deras tankar och slutligen deras död. Kärleken formar sig som förbjuden frukt, Romeo och Julias familjer ligger i fejd och deras identiteter förhindrar deras kärlek. Därav villigheten att ge upp sina namn: "Förneka din familj, välj bort ditt namn."
Det här är det typiska exemplet på förbjuden frukt, en aspekt i litteratur som gör kärlekshistorier intressantare och oftast mer tragiska. Vi kände igen detta från en av våra tidigare texter, av Ovidius "Pyramus och Thisbe".
Vad vi reagerade på är hur snabbt kärleken utvecklades, då Romeo säger: "Mitt öra har knappt druckit hundra ord än, Från dina läppar...". Nu skulle författaren kanske fokusera på hur kärleken utvecklas, istället för att låta Romeo och Julia kasta sig in i förhållandet.
Eftersom det är en pjäs så beskriv väldigt få handlingar, istället är det dialogen som får sätta tid och plats, utnämna personer och klargöra vad exakt som har hänt. Det fann vi lite unikt, då pjäser brukar jobba mycket med skådespelarnas rörelser, något Shakespeare inte gett några hänvisningar till.
Istället fokuserar han på långa monologer, fulla av adjektiv. Med metaforer lyckas Shakespeare nästan skapa en saga inom pjäsen och han hänvisar ständigt till naturen, låter Romeo jämföra Juliets ögon till stjärnorna. Språket är vackert, men mycket omständigt, en hel paragraf går åt till att beskriva något som nu skulle ta högst en mening att säga.
Vad vi reagerade mest på är de starka överdrifterna Shakespeare använder för att driva pjäsen framåt. Hade Romeo och Julias kärlek för varandra inte varit lika passionerad, utan lite mer "ljummen" hade de nog resonerat lite bätte, tagit det lite lugnare. Nu så hängav de sig fullständigt åt varandra, utan att se konsekvenserna. Samma sak med familjernas hat för varandra, det driver karaktärerna till handling.
Å andra sidan är detta ett tema som är tidlöst, detta med förbjuden kärlek. Det händer ju i verkligenheten, i nutid (Bröllopsmassakern i Turkiet).
Litteraturhistoria: Aristofanes
Vi kommer att diskutera pjäsen ”Lysistrate” av Aristofanes, eller ”Komediernas fader”, författare till fyrtio, ofta satiriska, pjäser. Aristofanes föddes år 445 f.kr. och dog år 385 f.kr. i Aten.
Genom ett starkt politiskt (troligen konservativt) engagemang lyckades han genom sina pjäser, enligt många, återskapa det antika Atenska livet mer övertygande än någon annan författare vid den tiden. Han blev till exempel åtalad för att, genom en pjäs, ärekränka den Atenska polisen.
I den utvalda pjäsen eftersträvar den Grekiska Lysistrate fred i det peloponnesiska kriget genom att övertyga andra Atenska och Spartanska kvinnor att sexstrejka för att tvinga de krigande männen till fredsförhandling. Strejken leder till bråk mellan genusen, då det mansdominerande samhället plötsligt blir underlägset kvinnornas makt. Den var skriven bland andra pjäser med genusbaserade teman, under en mer dramatisk del av Aristofanes komediförfattande.
Genom ett starkt politiskt (troligen konservativt) engagemang lyckades han genom sina pjäser, enligt många, återskapa det antika Atenska livet mer övertygande än någon annan författare vid den tiden. Han blev till exempel åtalad för att, genom en pjäs, ärekränka den Atenska polisen.
I den utvalda pjäsen eftersträvar den Grekiska Lysistrate fred i det peloponnesiska kriget genom att övertyga andra Atenska och Spartanska kvinnor att sexstrejka för att tvinga de krigande männen till fredsförhandling. Strejken leder till bråk mellan genusen, då det mansdominerande samhället plötsligt blir underlägset kvinnornas makt. Den var skriven bland andra pjäser med genusbaserade teman, under en mer dramatisk del av Aristofanes komediförfattande.
Seminariediskussion Tusen och en natt
Vi inledde seminariet med att diskutera skillnaderna kring ramberättelsen och den hela versionen samt presenterade litteraturhistorian som finns i blogginlägget nedan. Gruppen enas om att vi ska koncentrera oss på ramberättelsen eftersom det är den text som valts ut.
Kärleken kan återfinnas i många olika former som t.ex. den kärlek som sultanen känner för sin fru, dotterns kärlek till sitt folk och sin familj samt den kärlek eller passion vi kanske kan se till den frun är otrogen med. Vi diskuterade kärleken mellan sultanen och frun en hel del. Den beskrivs inte som någon vacker kärlek vilket skulle kunna bero på det berättelse/sago språk som används eller att den är ensidig. Hon älskar ju aldrig honom. Man skulle även kunna tolka texten till att sultanen endast tar henne för att han måste ha en fru och hon var mest lämpad, att det inte finns någon sann kärlek utan mer ett ansvar. Detta eftersom kärleken inte beskrivs särskilt utförligt eller som något extremt vackert. Vi kom dock snart fram till att den första teorin var den mest troliga. Att han verkligen älskade henne men hon besvarade inte hans kärlek utan begick äktenskapsbrott.
Vi tycker att kärleken visar mycket på en kvinnlig makt som nog var ganska ovanlig då. Dels hur en konung kan bli så förvandlad av en kvinnas svek för att sedan låta en annan än en gång förvandla honom. Diskuterade mycket om han dels kände sig sviken och sårad efter sin första fru men att den grymma människa han blir även beror på att han känner sig förödmjukad inför sitt folk. Att han förlorade mycket av sin makt och i ett desperat försök att vinna tillbaka den tar han till skräck som metod. Vi kom alltså fram till att den kärlek som fanns till hans första fru givetvis var viktig men att även den tidens värderingar spelar stor roll. Hon gjorde honom helt enkelt till en osäker sultan som istället spelade efter egen säkerhet. ”…ville inte lämna någon av dem tillfälle att bedraga honom liksom den första gjort.”
Kärleken som beskrivs i verket är inte särkilt vackert eller lyriskt skriven utan sakligt och bildligt berättad. Vi frågade oss om den verkligen handlar om kärlek? Kanske mer om tillit. Kärleken är i vilket fall inte särskilt beskriven utan visas mer i handling. Till och med ett barn skulle förstå kärleken och texten eftersom den är enkel och bildlig utan en massa utdragna beskrivningar (men endast ramberättelsen, resten av verket är mycket innehållsrikt och svårt).
Idag skriver vi mer OM kärleken istället för att skriva att den händer. Vi skriver ofta mer lyriskt och med anaforer. Diskussionen gav även svaret att det beror mycket på vilken typ av text man ska skriva. Den här texten som liknar en saga är skriven på ett helt annat sätt än en folkvisa eller en dikt. Vi kom fram till att språket är ganska modernt men det tror vi beror mycket på alla de översättningar och tolkningar som skett. Originalet tror vi har ett svårare och äldre språk (såklart).
En annan intressant diskussion vi hade var om verket speglar någon särskild tid eller plats. Det är svårt att säga eftersom den är redigerad så många gånger och under en lång tidsepok och har vandrat mellan religioner och folkslag. Det märks att det utspelar sig i orienten eftersom de använder ord som sultan, palats och namnen är också utmärkande. Dock kom vi alla överens om att med små förändringar skulle historien kunna utspela sig vart som helst i världen. Sedan vet vi att det var populärt med orientaliska berättelser och framför allt sagor under denna tid (1300-talet) och framåt i västvärlden. Det var en spännande, mytomspunnen och nyupptäckt värld på den tiden.
Tiden utmärker sig självklart genom den otroliga makt kungen eller sultanen hade på den tiden i jämförelse med idag. Att man avrättar kvinnor på en mans begäran av mycket vaga skäl. Trotts det är historien både vacker och intressant.
Kärleken kan återfinnas i många olika former som t.ex. den kärlek som sultanen känner för sin fru, dotterns kärlek till sitt folk och sin familj samt den kärlek eller passion vi kanske kan se till den frun är otrogen med. Vi diskuterade kärleken mellan sultanen och frun en hel del. Den beskrivs inte som någon vacker kärlek vilket skulle kunna bero på det berättelse/sago språk som används eller att den är ensidig. Hon älskar ju aldrig honom. Man skulle även kunna tolka texten till att sultanen endast tar henne för att han måste ha en fru och hon var mest lämpad, att det inte finns någon sann kärlek utan mer ett ansvar. Detta eftersom kärleken inte beskrivs särskilt utförligt eller som något extremt vackert. Vi kom dock snart fram till att den första teorin var den mest troliga. Att han verkligen älskade henne men hon besvarade inte hans kärlek utan begick äktenskapsbrott.
Vi tycker att kärleken visar mycket på en kvinnlig makt som nog var ganska ovanlig då. Dels hur en konung kan bli så förvandlad av en kvinnas svek för att sedan låta en annan än en gång förvandla honom. Diskuterade mycket om han dels kände sig sviken och sårad efter sin första fru men att den grymma människa han blir även beror på att han känner sig förödmjukad inför sitt folk. Att han förlorade mycket av sin makt och i ett desperat försök att vinna tillbaka den tar han till skräck som metod. Vi kom alltså fram till att den kärlek som fanns till hans första fru givetvis var viktig men att även den tidens värderingar spelar stor roll. Hon gjorde honom helt enkelt till en osäker sultan som istället spelade efter egen säkerhet. ”…ville inte lämna någon av dem tillfälle att bedraga honom liksom den första gjort.”
Kärleken som beskrivs i verket är inte särkilt vackert eller lyriskt skriven utan sakligt och bildligt berättad. Vi frågade oss om den verkligen handlar om kärlek? Kanske mer om tillit. Kärleken är i vilket fall inte särskilt beskriven utan visas mer i handling. Till och med ett barn skulle förstå kärleken och texten eftersom den är enkel och bildlig utan en massa utdragna beskrivningar (men endast ramberättelsen, resten av verket är mycket innehållsrikt och svårt).
Idag skriver vi mer OM kärleken istället för att skriva att den händer. Vi skriver ofta mer lyriskt och med anaforer. Diskussionen gav även svaret att det beror mycket på vilken typ av text man ska skriva. Den här texten som liknar en saga är skriven på ett helt annat sätt än en folkvisa eller en dikt. Vi kom fram till att språket är ganska modernt men det tror vi beror mycket på alla de översättningar och tolkningar som skett. Originalet tror vi har ett svårare och äldre språk (såklart).
En annan intressant diskussion vi hade var om verket speglar någon särskild tid eller plats. Det är svårt att säga eftersom den är redigerad så många gånger och under en lång tidsepok och har vandrat mellan religioner och folkslag. Det märks att det utspelar sig i orienten eftersom de använder ord som sultan, palats och namnen är också utmärkande. Dock kom vi alla överens om att med små förändringar skulle historien kunna utspela sig vart som helst i världen. Sedan vet vi att det var populärt med orientaliska berättelser och framför allt sagor under denna tid (1300-talet) och framåt i västvärlden. Det var en spännande, mytomspunnen och nyupptäckt värld på den tiden.
Tiden utmärker sig självklart genom den otroliga makt kungen eller sultanen hade på den tiden i jämförelse med idag. Att man avrättar kvinnor på en mans begäran av mycket vaga skäl. Trotts det är historien både vacker och intressant.
Ebbe skammelsson diskussionen
Våra egna tankar kring texten vad vida spridda. En av oss tyckte sig känna igen Hamlet i det hela med att någon blir spritt språngande galen och dödar alla, vilket nästan händer i Ebbe skammelsson.
Det beskrivs kärlek i texten, men inte via känslor utan det är mer kärlek i handlingen, vad Ebbe gör för Lucie och att de ska gifta sig. Skrivsättet är lite speciellt, vi kom fram till att författaren har lagt till extra stavelser i ord där det egentligen inte behövs för att göra så att det passar bättre till rytmen som finns i balladen. ett exempel på detta är fäst(e)mö, samt att det är mycket dialoger mellan personer.
Vi i nu tid får en antydan att denna ballad har sjungits eller berättats för små barn, då bildspråket är rikligt och saker upprepas hela tiden så som “peder hans broder”.
Vi fick även en antydan till att Lucie inte gifter sig med Ebbe pågrund av kärlek utan pågrund av att hon vill gifta sig rikare, hon verkar ha pengar så det räcker men det kanske inte är nog. Detta stärks utav det faktum att hon senare gifter sig med Peder, kanske för att han säger att Ebbe är död, men skulle inte en brud full av kärlek ställa in bröloppet då ? Vilket inte händer i denna text, hon tar första bästa man vilket är Peder och gifter sig med honom. Det är mer “hon är min och han är min” och inte “Jag älskar henne, jag älskar honom” vilket stärker det vi sa tidigare om att kärleken beskrivs i handlingar.
Kärleken övergår också till avundsjuka då när Ebbe kommer hem till gården och ser att Lucie har gift sig med Peder.
Om vi skulle skriva en liknande text idag så skulle vi använt mindre dialoger och mer “action” och mer beskrivningar, han gör, hon gör och hur de känner, MER KÄNSLOR.
Vi märkte snabbt att det fanns en rytm i texten. Texten känns lokal som att det skulle kunna hända runt hörnet den känns även som en lång fabel där de beskriver och nämner personerna med namn.
Det är svårt att få en klar bild framförsig, förutom när det står att systrarna var klädda i mård och att Ebbe drar sitt svärd. Språket i texten håller vi alla med att den är folkligt skriven med ord som var aktuella på den tiden.
Det beskrivs kärlek i texten, men inte via känslor utan det är mer kärlek i handlingen, vad Ebbe gör för Lucie och att de ska gifta sig. Skrivsättet är lite speciellt, vi kom fram till att författaren har lagt till extra stavelser i ord där det egentligen inte behövs för att göra så att det passar bättre till rytmen som finns i balladen. ett exempel på detta är fäst(e)mö, samt att det är mycket dialoger mellan personer.
Vi i nu tid får en antydan att denna ballad har sjungits eller berättats för små barn, då bildspråket är rikligt och saker upprepas hela tiden så som “peder hans broder”.
Vi fick även en antydan till att Lucie inte gifter sig med Ebbe pågrund av kärlek utan pågrund av att hon vill gifta sig rikare, hon verkar ha pengar så det räcker men det kanske inte är nog. Detta stärks utav det faktum att hon senare gifter sig med Peder, kanske för att han säger att Ebbe är död, men skulle inte en brud full av kärlek ställa in bröloppet då ? Vilket inte händer i denna text, hon tar första bästa man vilket är Peder och gifter sig med honom. Det är mer “hon är min och han är min” och inte “Jag älskar henne, jag älskar honom” vilket stärker det vi sa tidigare om att kärleken beskrivs i handlingar.
Kärleken övergår också till avundsjuka då när Ebbe kommer hem till gården och ser att Lucie har gift sig med Peder.
Om vi skulle skriva en liknande text idag så skulle vi använt mindre dialoger och mer “action” och mer beskrivningar, han gör, hon gör och hur de känner, MER KÄNSLOR.
Vi märkte snabbt att det fanns en rytm i texten. Texten känns lokal som att det skulle kunna hända runt hörnet den känns även som en lång fabel där de beskriver och nämner personerna med namn.
Det är svårt att få en klar bild framförsig, förutom när det står att systrarna var klädda i mård och att Ebbe drar sitt svärd. Språket i texten håller vi alla med att den är folkligt skriven med ord som var aktuella på den tiden.
Litteraturhistoria till Tusen och en natt
Har varit svårt att samanfatta och beror även på om man bara ska se till ramberättelsen eller hela verket. Men eftersom det är ramen vi ska ha seminarie kring så lägger jag fokuset där...
* Skrevs under tidiga medeltiden i persien
* Har sedan gjorts om mellan 700 (när den troligen skrevs) till 1500
* Från början från indien och var då skriven på persiska av okänd författare
* Översattes sen till arabiska och fann ytterligare utbredning i islamiserad form
* Sista redigerigen i Kairo på 1500-talet
* Handlar om kvinnors otrohet och en grym härskares sätt att motverka den
* Från början benådades hon efter 1000 natt men efter turkiskt inflytande har detta ändrats till 1001 natt för att säker på att det inte kunde felberäknas
* Samlingen innehåller en hel del olika typer av berättelser, inte bara av en typ. Dock innehåller alla berättelser rikliga beskrivningar och ett myller av personer
* Blev bekanta i västerlandet redan på 1300-talet
* Skrevs under tidiga medeltiden i persien
* Har sedan gjorts om mellan 700 (när den troligen skrevs) till 1500
* Från början från indien och var då skriven på persiska av okänd författare
* Översattes sen till arabiska och fann ytterligare utbredning i islamiserad form
* Sista redigerigen i Kairo på 1500-talet
* Handlar om kvinnors otrohet och en grym härskares sätt att motverka den
* Från början benådades hon efter 1000 natt men efter turkiskt inflytande har detta ändrats till 1001 natt för att säker på att det inte kunde felberäknas
* Samlingen innehåller en hel del olika typer av berättelser, inte bara av en typ. Dock innehåller alla berättelser rikliga beskrivningar och ett myller av personer
* Blev bekanta i västerlandet redan på 1300-talet
Litteraturhistoria: Ovidius
Eftersom vi ska diskutera Ovidius text Pyramus och Thisbe kommer här lite litteraturhistoria:
- Ovidius var en romersk diktare som man tror föddes ca. 43 f. Kristus
- Han var judisk och fadern ville att han skulle följa de judiska traditionerna och skaffa sig ett judiskt yrke
- Ovidius gjorde detta ett tag men bestämde sig för att skriva istället
- Han var världsvan och hade rest runt på ställen som Aten och Asien
- Kejsaren av Rom reagerade på erotiken och äktenskapsbrotten (som var förbjudet i dåtidens Rom) som Ovidius skildrade i sina dikter och förvisade honom till Rumänien
- Ovidius var gift tre gånger men skiljde sig de första två (något vi tror var väldigt ovanligt på den tiden)
Ebbe skammelsson - litteratur "historia"
5 olika kategorier inom balladerna
De Naturmystiska visorna; Handlar om olika naturvsen såsom, älvor mm
Legendvisorna; Har katolskt-kristna ämnen som skildrar jesu och guds “makt”
Kämpavisorna; Skildrar övermänniskor i en kamp mot en överlägsen fiende
De historiska balladerna; verkliga historiska händelser
Riddarvisorna; Handlar om händerser inom Aristokratien (Ebbe Skammelsson)
Ebbe Skammelsson är en Folkvisa/Ballad som är skriven/upptecknad på 1300 talet av en okänd Författare eller författarinna.
I balladen möter vi ett kärleks drama inom den högre samhällsklassen. Ebbe Skammelsson är nog den mest berömda balladen av dem alla i dess genre.
Jag har nu läst texten “Ebbe Skammelsson som är en medeltida ballad som tillhör den episk-lyriska genren. Balladen är upptecknad/skriven på 1300talet. Tros härstamma från danmark (eftersom de var det ledande landet inom ballader i Norden)
Det är en såkallad Riddarvisa som är en visa som diktades av berättare vid hov och ackkompanjerades oftast med harpa.
Allting handlar om Ebbe Skammelsson som även visar sig vara en riddare från en adlig familj bara adliga män fick bli riddare Bevisen på att han är adlig är te.x att hans familj har en egen gård samt att hans två systrar är klädda i mård. I visan träffar Ebbe Jungfrun Lucie som han ävenförlovar sig med, dock när de ska gifta sig blir Ebbe inkallad till att tjäna kungen och blir borta några år. När Ebbe är inkallad så passar hans bror Pedher på att vinna Lucies hjärta, vilket han gör. Efter en dröm som involverar att Ebbes häst springer ifrån honom. När han sedan vaknar nästa morgon ber han kungen att låta honom åka till sina fäders gård, vilket han får efter han har lovat kungen att han ska komma tillbaka.
När Ebbe kommer hem till gården möts han av sina systrar som förklarar att Pedher har äktat Lucie, Ebbe blir rasande och drar sitt svärd. Han hugger ihjäl Lucie och Pedher och hugger sin far som blir dödligt sårad. Hans mor klarar sig med en avhuggen hand. Visan slutar med att Ebbe flyr ut i skogen som den laglöse mannen han har blivit.
Man kan se att det först har varit en sång(ballad) och inte varit någonting man ska läsa upp som en dikt. Bevisen på detta är att när man läser texten för sig själv så märker man snabbt att det är en sorts rytm i texten och orden har fått extra stavelser för att binda ihop allting. Man ser en sorts refräng i texten som man sjunger/får läsa om och om igen.
Att man kan se att texten skrevs ner långt efter den "hittades" på kan man märka eftersom man varken vet vem som skrev originalet.
De Naturmystiska visorna; Handlar om olika naturvsen såsom, älvor mm
Legendvisorna; Har katolskt-kristna ämnen som skildrar jesu och guds “makt”
Kämpavisorna; Skildrar övermänniskor i en kamp mot en överlägsen fiende
De historiska balladerna; verkliga historiska händelser
Riddarvisorna; Handlar om händerser inom Aristokratien (Ebbe Skammelsson)
Ebbe Skammelsson är en Folkvisa/Ballad som är skriven/upptecknad på 1300 talet av en okänd Författare eller författarinna.
I balladen möter vi ett kärleks drama inom den högre samhällsklassen. Ebbe Skammelsson är nog den mest berömda balladen av dem alla i dess genre.
Jag har nu läst texten “Ebbe Skammelsson som är en medeltida ballad som tillhör den episk-lyriska genren. Balladen är upptecknad/skriven på 1300talet. Tros härstamma från danmark (eftersom de var det ledande landet inom ballader i Norden)
Det är en såkallad Riddarvisa som är en visa som diktades av berättare vid hov och ackkompanjerades oftast med harpa.
Allting handlar om Ebbe Skammelsson som även visar sig vara en riddare från en adlig familj bara adliga män fick bli riddare Bevisen på att han är adlig är te.x att hans familj har en egen gård samt att hans två systrar är klädda i mård. I visan träffar Ebbe Jungfrun Lucie som han ävenförlovar sig med, dock när de ska gifta sig blir Ebbe inkallad till att tjäna kungen och blir borta några år. När Ebbe är inkallad så passar hans bror Pedher på att vinna Lucies hjärta, vilket han gör. Efter en dröm som involverar att Ebbes häst springer ifrån honom. När han sedan vaknar nästa morgon ber han kungen att låta honom åka till sina fäders gård, vilket han får efter han har lovat kungen att han ska komma tillbaka.
När Ebbe kommer hem till gården möts han av sina systrar som förklarar att Pedher har äktat Lucie, Ebbe blir rasande och drar sitt svärd. Han hugger ihjäl Lucie och Pedher och hugger sin far som blir dödligt sårad. Hans mor klarar sig med en avhuggen hand. Visan slutar med att Ebbe flyr ut i skogen som den laglöse mannen han har blivit.
Man kan se att det först har varit en sång(ballad) och inte varit någonting man ska läsa upp som en dikt. Bevisen på detta är att när man läser texten för sig själv så märker man snabbt att det är en sorts rytm i texten och orden har fått extra stavelser för att binda ihop allting. Man ser en sorts refräng i texten som man sjunger/får läsa om och om igen.
Att man kan se att texten skrevs ner långt efter den "hittades" på kan man märka eftersom man varken vet vem som skrev originalet.
