Vi analyserar... Sapfo

För dessa dikter, med tydlig metrik, ser vi flera tolkningar som rimliga. I en av dessa hör de två dikterna ihop; den svikna personen i ensamheten i första dikten föreställer sig eller tänker tillbaka på de första stroferna i andra dikten, för att sedan i slutet återkomma till ensamheten i desperation och avundsjuka. I den tolkning vilken vi tror kan vara författarens grundtanke hör dessa två inte ihop, och den första gestaltar endast övergivenhet och svek och den andra svartsjuka. Avundsjuka och desperation förstärks ytterligare då den betraktades liv dras mot perfektion med den gode mannen, och betraktarens liv tvärt om. Betraktaren kan även ha haft den betraktade som älskare, vilket förstärker effekten. Vad ”gudars like” egentligen innebär diskuterades i gruppen; evigt god eller makt över den betraktade?. Huruvida ”du” i den andra dikten känner betraktaren eller inte ser vi som oklart, då det enda som framgår är att betraktaren verkar ha känt till den betraktade en längre tid. Vad som även kan uppmärksammas könsrollerna; avundsjukan kan förstärkas i den andra dikten om betraktaren är kvinna, då kärleken till den betraktade ”kvinnan” blir än mer ouppnåelig genom samhällets moral. Detta aspekt är dock endast baserat på kunskaper från litteraturhistorien, det enda av detta som framgår i dikten är att den betraktades sällskap är man, vilket dock kan tolkas som bildligt. Genom en annan tolkning är benämningar i andra person riktade till läsaren för att skapa djupare närhet och förståelse. Vi kan även se det som att personen vilken berättaren i första dikten väntar på är mannen i den andra (eller att den väntandes stannar avsiktligt, undviker). Vad vi i övrigt reagerade på var användningen av ”och” i första dikten, vilket, som vi förstår, är till för att förstärka känslan i sista versen men som i övrigt kan störa flytet i dikten. Att plejaderna och månen sjunkit vid midnatt tror vi kan ha med mörker att göra, inte att dagen börjar gry.

Även om språket i vissa fall kan skilja sig från modernt kan vi på många sett se många likheter med modern poesi, genom metaforer och andra beskrivningar. Det kan till och med idag ses som fantasilöst. Dock måste faktumet att verken är översatta överses. Idag är det inte heller samma tabun som förr, och att betraktaren, eller den ensamma berättaren, genom att tid och plats vagt framgår, inte önskar sätta in läsaren i ett alltför detaljerat motiv kan tyda på tabu i situationen. Det är dock idag inget att skydda från allmänheten, om så är fallet.

Miljön framgår i dikten inte, och vi kan fråga oss ifall vissa känslor framgår med fysiskt eller psykiskt. Att hon är ”blek” behöver inte betyda att hon ser blek ut, osv. Vi kan också uppmärksamma att känslorna verkar komma i slutet; i en känslostorm, chock. Ifall vi går efter tolkningen där dikterna hör ihop kan hoppen i tid ske genom förvirring, vilket förstärker berättarens ängslan för omvärldens dom.

Vi ska diskutera... Sapfo

Imorgon står det i vår planering att vi ska diskutera och analysera texter av Sapfo. För att ni ska vara förberedda så kommer nu lite litteraturhistoria:
  • Sapfo var en grekisk lyriker som levde runt 612-550 f. Kr.
  • Hon anses vara en av de första (och största) västerländska kvinnliga lyriker. 
  • Hon levde på en ö i mindre Asiens nordvästra kust. 
  • Under hennes liv fanns en tid av politisk oro, då hon flydde.
  • Hon ledde en grupp unga ogifta aristokratiska kvinnor och lärde dem dans, poesi och andra estiska ämnen.
  • Tillsammans med sina elever bildade hon starka band (med erotiska undertoner dock är det oklart om relationer kan beskrivas som lesbiska). Mycket av Sapfos poesi handlar om skrevs i denna krets.
  • Vanliga motiv för Sapfo är kärlek och kvinnlig skönhet. De vanliga uttrycksformerna är käreks- och bröllopssånger.
  • Det finns också mer personliga dikter som skildrar lite mörkare ämnen som svartsjuka och obesvarad kärlek.
Jag kommer presentera det här muntligt imorgon också, tänkte att det kunde vara bra att ha det här i tanke när man läser dikten.

Vi diskuterar... BIBELN

Nu har vi (Amanda, Katja och Saras) diskuterat de två texterna från bibeln, ett parti från "Höga visan" (gamla testamentet) och en del av "Paulus brev till korinterna".

Höga Visan ingår i Bibelns Gamla Testamente, skriven mellan cirka 160 f.kr till 100 f.kr. Författaren eller författarna är anonyma.
Höga visan, även kallad ”sångernas sång, den vackraste sången”, är en samling kärlekslyrik med tre kända tolkningar. I den Judiska tolkningen förmedlar Höga Visan kärlek mellan Jave (Gud) och Israel, vilket även framgår genom jämförelser med kända monument från området. Kristus kärlek till bruden i kyrkan, eller kärlek till kyrkan i sig, är den Kristna tolkningen, vilken förstärks genom att ”kvinnan” bär brudslöja. I den moderna tolkningen ses Höga Visan inte som en metafor för kärlek utan en lyriksamling, erotiska sånger till en bröllopsfest till guden Baal. Vad vi läst är en del av Höga visan, vilket därmed försvårar bekräftning av tolkningar av vald del.


Vid första anblick är "Höga visan" en beskrivning av en kvinnlig figur. Det kvinnliga drar vi från fraser som "Din barm är lik ett killingpar..." och den något feminina beskrivning av personens läppar ("Ett rosenrött snöre likna dina läppar...") och den upprepade hänvisningen till slöjan (som vi anser ofta betyder brudslöja). Introduktionen till texten presenterar texten som en hyllning av en brud skriven av brudgummen. Detta är ju den enklaste tolkningen (se litteraturhistoria), men vi la märke till några saker som störde vår övertygelse av denna tolkning.
Först och främst är hela texten baserad på metaforer. Allting liknas med något annat. Ögonen är som duvor, kinden liknar ett brustet granatäpple. Men det som störde oss var att metaforerna mer passade in på ett landskap än på beskrivningen av en kvinna. Det stämmer ihop med den judiska tolkningen, att dikten handlar om guds kärlek till Israel. Hänvisningar till Davids torn och Gilead berg, tillsammans med kroppsdelar som beskrivs som djur, "Dina tänder likna en hjord// av nyklippta tackor..." som mer verkar vara beskrivningen av ett vackert landskap.
Som dikt har den tematiska metaforer, alltså en ständig användning av vissa liknelser (som killingar, gaseller). Man märker att den skrev för länge sen på meningsbyggnaden och innehållet. Vi tror att en modern dikt skulle fokusera lite mindre på utseende och mer på personlighet, beteende. (Men detta kan bero på olika tiders kvinnosyn.)

Första Korinthierbrevet ingår i Gamla Testamentet, skrivet av Paulus cirka år 50 e.kr. Det kallas även ”Kärlekens lov”, och är en poetisk redogörelse för kärlekens väsen. Huruvida kärleken är riktad till Gud eller inte är oklart, troligast ser han människan och Gud som en odelbar enhet, till vilken verket är tillägnat. Av tro, hopp och kärlek är kärleken den största och viktigaste framgår tydligt genom utdraget.
Paulus var tidigare i sitt liv hängiven Jude förföljandes Kristna, för att sedan omvändas till Kristendomen genom en ”gudauppenbarelse”.


Det första man lägger märke till är att denna text inte är en dikt. Den saknar flyt och innehåll. Ändå blir texten vacker, på grund av det poetiska språket. Med anaforer förmedlar Paulus effektfullt ett budskap som hela texten syras av, men som bara nedtecknas i första stycket. Ändå så tänker man på kärlekens betydelse genom hela dikten, tack vare hans upprepningar. Brevet är som mest en redogörelse av Paulus tankar om kärleken som han skildrar genom att beskriva vardagssituationer och utvärdera deras betydelse med eller utan kärlek. Tillsammans med att Paulus berättar för läsaren om hur viktig kärleken är, berättar han också om det öppna sinnet kärlek kräver. Han skriver om barnet och det öppna sinnet och hur han en gång i tiden haft ett barnsligt sinne, men att han som vuxen man hade ett dunkelt sinne.

Gruppen

Simon Hoge
Catja Färdig
Amanda Åkerlind
Saras Arulampalam
Sarah Saville

Planering

Japp då kör vi igång då!
Jag tror att vi alla (nu är vi iof bara tre här av fem möjliga...men men) är taggade på att komma igång och börja läsa texterna. Men vi börjar ändå med en snabb planering.

  • vecka 17:    tisdag, bibeln        fredag, sapfo och Ebbe skammelsson
  • vecka 18:    måndag, odivius och tusen och en natt        tisdag (studyhall) aristofanes
  • vecka 19     måndag, shakespeare

Vi kommer ha ett löpande schema för vem som läser littaretur historian:
  • Sapfo- Saras
  • Ebbe- Simon
  • Odivius- Sara
  • Tusen och en natt- Catja
  • Aristofanes- Amanda
  • Shakespeare- ÖPPEN
Den som läser litteraturhistorian måste senast klockan 6 två dagar innan semariet blogga kort om den fakta man läst. Det kan vara en kortare löpande text eller punktform men alla ska kunna ta till sig och förstå faktan.

Den som läst litteraturhistorian ska även vara ansvarig för anteckningar under seminariet. I slutet av lektionen kommer vi diskutera fram och bestämma vilka de tre viktigaste sakerna/punkterna (hela gruppens åsikt) vi diskuterat kring texten är och detta kommer vara fokus på bloggen. Den ansvariga personen (samma som ovan) kommer sedan skriva gruppbloggen så snart som möjligt för att ge alla andra i gruppen en chans att svara/kommentera inlägget. På detta sätt tycker vi att vi lyckas dokumentera och samtidigt starta diskussion även utanför klassrummet.

Mycket nöje!

RSS 2.0